I dag på dagen en vecka sedan Olina somnade in kom ett brev från Krema som tackar för förtroendet att ha fått kremera Olina?! "Stoftet finns nu att hämta på djursjukhuset. Stoft som ej hämtas inom 1 år strös genom Kremas försorg ut i naturen". Det känns mycket märkligt att läsa det här. Det är svårt att förstå att det bara är aska kvar av Olina.
Jag blev så förvånad att jag skulle få ett val till nu. Trodde det var avklarat eftersom jag tackat nej på veterinärens fråga om jag vill ha hem stoftet.
Jag har hela tiden varit bestämd att jag inte behöver någon minnesplats, men nu känns det märkligt att det som är kvar av Olina står på djursjukhuset i 1 år framåt! Jag har så många andra minnen av henne så någon bestämd plats att gå till har inte varit viktigt för mig. Är hon borta så är hon borta.
Jag skulle helst inte velat ha det här valet nu när jag en gång hade tagit ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar