Det har varit jobbiga fem dagar för Lina med tratt på huvudet och hon ser helt deppad ut. Hon sitter mitt på golvet ihopsjunken med hängande huvud eller också så sover hon. Jag tar av henne kragen varje gång hon ska kunna äta och då blir hon som vanligt(nästan). Så fort kragen sätts på blir hon som förvandlad, att livet kan se så förfärligt eländigt ut på en katt?!
I natt vaknade jag av att sambon flög ur sängen, gissa varför? Jo, Lina hade kravlat sig över och satt sig på hans täcke över fötterna och kissade och kissade, i smyg måste jag skratta åt eländet, kan man tänka sig någon go'are toa? Men det var bara att gå upp mitt i natten och av med alla sängkläder och ut på toa med allt, bädda rent, bada katt sedan ska man själv försöka somna om när det luktar kattkiss i rummet, puh. Lina snusar redan gott inborrad i en handduk. Jag tror det var en ren demonstration "här får ni" det är inte lätt att bära runt på huvudet som helt plötsligt blivit så tungt och slår emot överallt, så nu tog hon närmaste ställe som toa.Som om inte det skulle räcka så har jag sett att såret efter kastreringen har blivit kladdigt senaste två dagarna. Tvättat henne försiktigt med koksalt och då slickar hon hysteriskt på insidan av sin krage, lilla Lina. Det är klart att det kliar när hon är rakad på magen och det börjar stickas + att såret inte ser helt OK ut. Såg också igår att det glipar lite i ena kanten och idag var det ännu större glipa. Det blev ett veterinärbesök igen men det blev inga extra stygn som jag trodde, utan såret ska läka inifrån. Ev hade hon en inflammation så nu är det antibiotika i 10 dagar. Jag tycker att det någon gång skulle kunna få fungera utan komplikationer men inte då... Huvudsaken är att hon blir bra igen. Nu blir det en spännande natt som kommer, man är inte alltför pigg när man kliver ur sängen, det här är som att ha småbarn :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar