Idag är det tre månader sedan Olina fick somna in. Det känns som en hel evighet sedan vi hade henne här hemma. Tänk att det kan bli så tomt trots att det finns tre katter kvar. Jag tittar på alla bilder och filmer jag tagit på henne och det värmer inombords att bara se henne. En godmodig liten fröken var det, maken till katt får man leta efter. Oh, vad jag saknar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar